Tavelsjöbergets Kennel

Korthårig Vorsteh

Våra hundar

 

Carr och Boozter, två lyckliga vorsteh hundar någonstans i fjällen under 1990 talet

Vi och våra hundar

Våra fyrbenta vänner har följt oss genom livet sedan tidiga år. Jack är född och uppvuxen på ett lantbruk i Hälsingland och den första egna hunden hette Camillo och var en spanielkorsning. Vivecas familj bodde på en gård i Småland och där jagades rådjur med taxar, harar med stövare och älgar med gråhundar. Den första gemensamma hunden var en engelsk setter, Fango, och som blev familjemedlem i mitten på 80-talet. En mästare på att jaga fågel, inte minst sedan de lättat... Jagade dock inte alltid i husses sällskap. Gjorde dock husse till inbiten fågeljägare. Fango fick efter några år (1990) en "bror" i familjen. Hans namn var Brattforsens Boozter och var en korthårig vorsteh, sedemera anfadern till den fina linjen av hundar som skulle välkomnas till livet i Tavelsjöbergets Kennel. Fango och Boozter fick 1992 sällskap av ännu en vorsteh, en systerson till Boozter, Brattforsens Carr eller "Bulan" som han kallades. Båda vorstrarna var duktiga jakthundar och blev väl meriterade under sin levnads tid. " Bulan" användes inte i avel. Boozter dock var en trygg och mentalt mycket stabil hund, dessutom en skicklig och klok jakthund. När han lämnade oss för att jaga vidare på De Sälla Jaktmarkerna blev det naturligt att lilla Kolvmakarens Caxa, hans dotterdotter, flyttade in istället. Caxa följde följde snart i sin morfars fotspår och visade sig vara en duktig jakthund, viltfinnare och med säker nos och fina fågeltagningar. Med dessa egenskaper och provmeriter blev hon mor till våra A - och B- kullar. Hennes allra förstfödda valp, Alfa, från A- kullen stannade kvar hos oss och blev i juli 2012 mor till vår C-kull. Se valpkullar

Våra hundar är familjemedlemmar, är med överallt utom på jobbet och vissa utlandsresor. De får jobba med pulkan bakom på vinterturer i fjällen, bära klövjeväskan på sommaren och dra husse eller matte i draghundsspåret på vårvintern. Detta ställer krav på hundarna. Förutom att vara bra jakthundar skall de skall vara mentalt stabila, sociala och trygga med barn, arbetsvilliga och även fysiskt starka med god hälsa.

För detaljer kring meriteringar hänvisas vorstehklubbens hemsida, www.vorsteh.se och länk för varje hund till provresultat.

 

Hundar förr: Fango, Boozter och Bulan

Fango, en engelsk setter, har sin egen historia. Han var vår första fågelhund, var en duktig fågelfinnare men mina dressyrkunskaper otillräckliga. Han trivdes på fjället där han skötte riporna bra, men var en notorisk eftergångare. I skogen syntes han till och från skymta förbi mellan träden och när orren kom flygande visste man åtminstone åt vilket håll han fanns för tillfället. Husse försökte få Fango intresserad av att hålla kontakt genom att gömma sig men det hjälpte föga med sådant. När jag klättrat upp i tallen med detta syfte kom han bara dragande förbi, tittade upp undrande vad jag gjorde däruppe och svepte sedan vidare i nästa långa sök. Jag ställde upp med Fango på ett jaktprov som unghund, fick inget officiellt pris men ett tröstpris från domaren, eller kanske var det jag som fick priset.... Det tröstade då i varje fall. Fungerade även som draghund och fick vara med på Vindelälvsdraget några gånger.

Brattforsens Carr (Bulan) S45857/92 , e Tray u Brattforsens Arri en lika duktig jakthund som Boozter men blev en andrahund i skuggan av sin morbror. Stor och kraftig, men belastades av ett lite nervöst temprament, var lite osäker socialt. Jag beslutade att inte använda honom i avel pga detta. När Boozter blev svagare och inte följde med på jakterna längre fick Bulan ta mera plats och utvecklades mentalt och jaktligt. Han hade en av sina bästa jakter i fjällen som 10 åring! Det är ingen tillfällighet att bilden nedan visar Bulan i vatten, han hade en enorm vattenpassion. Kunde faktiskt välja att simma efter stranden när vi gick på en stig utefter en sjö!

Bulan har 1pris ÖKL fjäll, 2a pris utställning som bästa meriter.

 

Brattforsens Boozter S43924/90 e. Osbakkens Tex, u Gry, blev min första vorsteh. En stor stabil hanhund med mycket go, ork till tusen och skapligt dresserbar. Lugn och stillsam när off-knappen var intryckt. Dessutom hade husse lärt av läxan och nyttjade nu vorstehklubbens dressyrkurser. Det gav resultat och helt plötsligt hade jag en hund som lydde!! Det blev skogs och fjälljakt, bruksprov, fältprov och t.o.m. utställningar. Booster hade en enorm fysik och klarade 3-4 dagar på raken i fjällen utan större problem, forsatte ofta jaga ned från fjället sista jaktdagen när övriga hundar gett upp. Han hade en säker nos och jagade klokt. Utnyttjade vinden, men när det var nödvändigt gick han in i de manshöga gråviderisen och tryckte upp marklöpande ripor. I skogen säker på tjäderlöpan men han rapporterade inte. Kan mycket väl berott på att jag själv inte visste hur detta gick till och missat den behövliga naturliga responsen på en spontanrapport av Boozter.

Lika roligt som på jakten hade vi vintertid i draghundspåret och på fjällturer. Många blev starterna i Vindelälvdraget liksom vinterfjällturerna med pulkan, oftast med Carr ( Bulan) som partner. Häftiga vårvinterupplevelser som Viveca och jag fortfaranade njuter av nu med nya hundar!

Boozter blev jaktmeriterad både på fjäll och i skog. Nådde Elitklass där han som bäst stoltserade med 1a pris EKL i skog. Fick även ett CERT på utställning i Umeå. Boozter kom att användas i aveln där han har två kullar 1997, med Herbarias Monie och Aida. En av tikvalparna efter Aida, SJCH SUCH Kolvmakarens Akita blev sedan mor till vår första tik, Kolvmakarens Caxa.

"Bulan" badar i Tavelsjön i väntan på en kastapport.

Dottern Sofia med engelska settern Fango samt Boozter och Bulan. Vi bodde då på Jan Ers vägen i byn Tavelsjö.

Hundar nu: Alfa och Chilli. Caxa har nyligen lämnat oss

J Kolvmakarens Caxa S 27052/2003, e Franko Rothenuffeln u SJCH, SUCH Kolvmakarens Akita, blev den första tiken i vår familj. Hon är dotterdotter till Boozter. Caxa var tidigt jaktmogen och hade sina första fågeltagningar redan första hösten. På vårvinterträningen med Kolvmakarens C-kull så visade hon upp ett välanpassat sök och flera fina fågeltagningar. Denna C-kull hade flera duktiga hundar, bl.a. Kolv-makarens Calle som blev unghundsvinnare av Riksprovet i skog 2004. Caxas styrka är den säkra nosen och de fina fågelatagningarna. Hon har en förarkontakt och reviering så att man nästan kan ställa klockan efter henne. Rapporterar något osäkert i skog, kan lika gärna välja att stå kvar. Helt säker på löparbeten efter tjädertuppen. Lika funktionell på fjället men har nog sin riktiga styrka i skogen. I god jaktform forfarande som 10 - åring.

Till temperamentet mjuk och följsam utan att vara vek. Lättdresserad.

Meriter: 2 x 1a pris ÖKL ( skog och fjäll) . Ingen start i EKL. 1a pris JKL utställning. Tyvärr fick jag inte henne att apportera räven....

Caxa fick sluta sina dagar Juni 2015.

Ovan: Caxa med Alfa (då ca 3 månader gammal)

 

Nedan: Caxa med ripvittring i nosen.

J SEUCH Tavelsjöbergets Chilli SE46920/2012

u J SEUCH Tavelsjöbergets Alfa, e J SEUCH Tupplurens Qipper ser jag med stor spänning fram mot den fortsatta utvecklingen. Hon är nu, Dec 2015, 3 år och 5 månader. Lite mjukare i temperamentet än sin rätt tuffa mor, är lättdresserad och tillgänglig, rolig att jobba med, social med folk och hiundar, tycker om att träna och har ett härligt sök i skog med utmärkt reviering och har dessutom visat flera rapporter. Spontant lydig i uppflog från början men den tyvärr har den dåliga fågeltillgången gjort att det inte blivit så många fågeltagningar i skogen. Fjälljakten fungerade desto bättre, men drabbades initialt av viss skottberördhet som nu har gått över. Hon har fått starta på ett flertal prov, initialt med dålig fågeltillgång och flera Eff. Hösten 2014 kom de fösta premieringarna och 2 första priser i ÖKL våren 2015 har gjort henne klar för EKL. Startade dock inget prov hösten 2015. Är nu en fullfjädrad jakthund i både skog och fjällmiljö. Säker i nosen, lite försiktig i avancen, fint löparbete på skogsfågel.

Är utställningscahmpion och vi siktar nu på jaktchampionatet!

J SEUCH Tavelsjöbergets Alfa S23006/2007, e SJCH, SUCH Tvärnypets Herrix u Kolvmakarens Caxa. Den förstafödda dottern i A-kullen, har både likheter och olikheter med sin mor. Hon är en mera burdus dam som tar för sig och jag upplever henne inte lika lättdresserad som mor Caxa. Påminner i mångt och mycket om sin morfar Brattforsen Boozter, se ovan. Hon är tuff och modig och låter sig sällan skrämmas ( utom av tomten som unghund!). Social både bland hundar och människor, trygg med barn. Jaktligt lika skarp som sin mor, även om den dåliga fågeltillgången under unghundsåret gjorde att hon först lite senare blev riktigt rutinerad. Idag som 5 åring en rutinerad, säker jakthund. Lika bra på fjäll som skog. Säker rapportör i skog. Kan även ta sig an en älg och skälla fast den - vilket husse kanske inte alltid gillar! Hon är rätt kraftigt byggd och med en stark fysik. Tål utan bekymmer mycket hårda jaktdagar. Har liksom alla våra hundar fått jobba som draghund på vintern och trivs bra med detta.

Meriter: Alfa är utställningschampion med 2 CK och 3 CERT ( och en 2.a). Hon har JP meriter 1a pris x 2 i ÖKL ( fjäll och skog) och i EKL som bäst 2a pris i fjäll och skog. GK viltspår anlagsklass.

 

Ovan: Alfa, 2 år. Lite mer grånad på nosen idag.

 

Nedan: Alfa i stånd

Copyright Jack Lindh © All Rights Reserved